SEPTEMBER

Bröllopsbordet under 1800-talet

Över brudparets plats hängde en brudhimmel, en pyntad duk med en grannlåtskrona i mitten. Vid sidan eller bakom bordet stod brudstaven vars hjärta med linknippet symboliserade husfrun och ringen med korsade sädesax symboliserade husfadern. Lycka och välgång skulle följa. Staven bars till kyrkan av brudföljet.

Bordet var dukat med det finaste porslinet, välputsade silverbestick, de vackraste glasen och pokalerna. Det pryddes av ljusstakar, blomsterspira och ett särskilt fat, som gåvorna, i form av silverföremål och pengar, skulle läggas på. Äpplen och konfekt fanns framdukat och bjöds särskilt till de uppvaktande brudpigorna. På väggen hängde en målad bonad föreställande Bröllopet i Kanan.


5/9 Tolv grader varmt då då jag och Tommy åker till Sockenstugan och arbetar inför utställningen Livets högtider. Efter en stund ansluter sig Mia till oss, och strax därpå hennes far, Claes. Praktiskt taget har alla i byn deltagit och bidragit med material och arbete. Vi dukar upp bord som visar hur sederna har förändrats genom tre sekler. Vi har dopet, första skoldagen, konfirmationen, namnsdagen, bröllopet, de jämna åren och begravningen. Vi har en alldeles egen florist (Mia), som hjälper till med dekorationerna. Hon skapar blomsterspiror och överdådiga korgar, binder dop- och brudbuketter, namnsdagskransar och handbuketter. Utan Mia står vi oss slätt. 

9/9 Alla samlas för att duka kaffeborden inför morgondagen och se till att inget material saknas. Skärmar och bord kontrolleras. Allt ser bra ut, inget saknas vad vi kan upptäcka. Det blir spännande att se hur många besökare vi får då hela Vetlanda kommun deltar med olika arrangemang ute i byarna. Det är de s k Vetlanda-dagarna som går av stapeln för tredje året i rad, men det är första gången som Lemnhult deltar.

10/9  Idag får socknens feststänger göra tjänst. Med sina fladdrande band ger de en extra festlig stämning. Innan vi slår upp portarna för vår utställning så är det sånggudstjänst i kyrkan. Det samlas ett stort antal människor från olika håll för att lyssna på vacker sång. Efter gudstjänsten kommer åhörarna in i Sockenstugan för att se vår utställning och dricka kyrkkaffe. Vi anses vara "omöjliga" och får högt betyg av besökarna, som upplever igenkännandets glädje. Man går runt, pekar, skrattar, känner vemod och minns. Det blir många "jag kommer ihåg" och "minns du?".

15/9 Ola fyller sjutton år. Vi uppvaktar och blir bjudna på födelsedags fest med tårta, hurrarop och sång. Ola ser lite generad ut men ler nöjt. Passar på att lämna lingon till Susanne. Hon skall koka lingorange och behöver kilovis med bär. 

Vi har varit hos Helen och Lars-Åke och lämnat tillbaka pärlekransen som vi lånade till begravningsbordet under utställningsdagen. 

22/9 Vi åker till Öland där Tommy studerar fåglar och jag plockar slånbär. Med risk för rivet skinn fyller vi hinkarna med stora blådaggiga, mogna frukter som så småningom skall förvandlas till  "Mors hjärtedroppar" lagom inför höst- och julmarknaderna.

27/9 Gunvor, Inga, Clary och jag samlas för att äntligen rycka vårt lin. Vädret har varit bedrövligt och linet går väl knappast att använda som vi tänkt. Det måste trots allt tas om hand och vi har ändå en glad stund med kaffe i gröngräset och lite snällt skvaller. Vi får låna Claes snickarbod att hänga linet i över vintern.

30/9 Dennis har varit hemma och hjälpt oss med det trådlösa bredbandet. Susanne och Hans här och  lämnar fem kilo aronia från Rutgersson. Vi skall koka sylt och gelé för försäljning. Jag sätter en omgång senap som skall mogna under några veckor.


Tillbaka