Dammen


Vid bergets fot har vi grävt en grop. I fantasin är den fylld med vatten som porlar nedför en naturlig spricka. Här ska grodor och vattenväxter trivas. Och vinbergssnäckor frossa i vassen.

 


I år skriver vi 1998 och drömmen om en damm har besannats. Den ligger vid Filosofiska stigen i anslutning till Slåtterängen, är fylld med vatten och ibland porlar det i det några meter höga "vattenfallet". Vi har planterat in en hel del växter, svalting, blåsstarr, gäddnate, äkta förgät-mig-ej, vattenpilört m m. Gyckelblomstret är ett sannskyldigt fynd. Den är generös med sina gyllene blommor som har avlöst varandra, hela sommaren. Får se om de fröar av sig och utökar beståndet. Näckrosor ska vi inte ha, vi väljer kabblekans nyfikna solar istället.

Jag, Inger, den obotlige romantikern, slåss för rätten att ha andmat i dammen. Den är vacker där den vilar som små rofyllda, gröna öar. Tommy, som är lagd åt det realistiska hållet, påpekar krasst och med dyster stämma att "...den kommer att ta över och täcka alla fria vattenytor och då...". Jag har köpt en håv för att lugna honom. Oss emellan är den faktiskt ganska dekorativ med sitt långa handtag av bambu. Kan ju vara snygg att hänga i körsbärsträdet, som lutar sig ut över "vattenfallet". Vi har kommit överens om att endast ha inhemska vattenväxter. Därigenom slipper vi kanske många bekymmer. I höst ska vi plantera pors i en fuktig del av området och öka på antalet ormbunkar.

Två beskäftiga grodor har flyttat in och hjälper till med renhållningen. Ett tiotal vinbergssnäckor snaskar på de strandväxter som blivit något ankomna. Snoken skymtar ibland och småfåglarna kommer för att släcka törsten, men också för att ta sig ett dopp. Rådjuren har fått ännu en orsak att besöka vår slåtteräng. Efter frukostens örter vankas det ju klart vatten på nära håll. Undrar hur dammattan klarar deras vassa klövar. Tidiga morgnar händer det att vi överraskar ett par ringduvor i deras bestyr. De flyr med smällande vingslag, förvirrade och skrämda av vårt intrång. Vad människan ändå är klumpig...


Det är vår och dammen vaknar upp till ett betydligt innehållsrikare liv, året 1999. Grodorna har samlats och sjunger högljutt. De "bubblar" upphetsat och visar sina ljusa, porslinsblåa strupar. För första gången i mitt liv upplever jag grodlek och det, till råga på allt, i vår egen lilla damm. Fem stora romsamlingar flyter vid ytan vilket lär visa att det är vanlig groda som gör oss den äran. Lyckan är stor och fullständig då Tommy upptäcker en liten salamander. Den låter sig beskådas en stund men slinker sedan iväg för att gömma sig under blåsstarrens hängande fjolårsblad.


Hemsida