Haga glasbruk


Den enda större industriella verksamheten i Lemnhult var Haga glasbruk, som startades 1848. Det fanns god tillgång på skog, som ruttnade bort då man röjde för att få större betesmarker. Bygdens styresmän förstod att man genom glasbruket skulle få sin överflödiga skog avyttrad samt ge socknens fattiga bättre försörjningsmöjligheter.

Till Haga hörde ett flertal torp. I dessa fattiga hem fick man sitt uppehälle genom skogsarbete för brukets räkning. Framgångarna för bruket var dock skiftande, ekonomin sviktade och ägarbytena var legio. De många förändringarna påverkade driften negativt och under långa perioder låg verksamheten nere.

Antalet arbetstimmar var inte bestämda. Allt berodde på när smältningen pågick. Ofta inträffade nattarbete och i medeltal var arbetstiden 10 timmar. Löneskillnaderna mellan olika kategorier av arbetare var stor. Arbetsförtjänsterna var, frånräknat fri bostad och vedbrand 0:50 - 1:25 kronor per dag.

Bruket led aldrig brist på arbetare men under svåra vintrar, då det var svårt att få fram ved till bränsle, saknades sysselsättning. Under 1800-talet, då järnvägsnätet växte, missgynnades Haga kommunikationsmässigt. Bruket låg 4 1/2 mil från närmaste järnvägstation. Instabila förhållanden inom glasbruksrörelsen, stigande bränslekostnader och dåliga kommunikationer bidrog till att verksamheten upphörde. 1895 såldes bruket till ett konsortium från Köping. Därmed minskades återigen de fattigas möjligheter till ett drägligare liv.


Till Lemnhults socken